Zanzibar - Alla världens starka färger

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Ni vet när man googlar paradis och de kommer upp bilder på palmer, kristallblått hav och långa vita stränder? Det är Zanzibar. Ett paradis. Vart jag en vände mig såg jag ett paradis som gav mig ett lugn som inte riktigt går att beskriva. Ett lugn som spred sig i hela kroppen och fick mig att må så himla bra.

Vi spenderade sex dagar på ön och jag ville aldrig att dessa dagar skulle ta slut. När vi stannade utanför hotellet i bilen möttes vi av en stor entré med palmer och blommor. Vi blev serverade varsin drink och en dubbelespresso medans ena ägarinnan berättade för oss om hotellet. En man slängde upp min resväska på huvudet (kan ju tala om för er att den vägde lite mer än vad den fick göra) och visade vägen till vårt hus. Det var sandstrand så långt ögat kunde nå.

Familjen var snabb på att byta om till badkläder och lägga sig i solen med varsin bok. Efter att ha sträckläst klart min bok och tagit ett dopp i poolen gjorde vi oss iordning för middag. Nyfångad fisk har nog aldrig smakat så gott!

Dag två inleddes med frukost uppe på terassen. Pannkakor och en juice på vattenmelon och ingefära. Drömmer fortfarande om den där juicen ibland! 

Då våra dagar i Tanzania hade ett fullspäckat schema med häftiga upplevelser var de rätt skönt att ha dessa dagar att varva ner på och smälta allt vi sett och upplevt. Jag gick omkring i timmar längs med havet och samlade snäckor, något jag  alltid gjort sen jag var liten och vi varit ute och rest.

Det är häftigt när man möter likasinnade människor mitt i Afrika som delar ens intresse. Som man kan sitta tyst med men som man också kan ha livliga diskussioner med om allt mellan himmel och jord. En av resenärerna delade mitt stora intresse för de kreativa, men framför allt fotografering. Himla kul att kunna fotografera ihop och att utbyta tips och råd med varandra. Sen tackar jag ju inte nej till att själv bli fotograferad för att kunna ha ett snyggt flöde till ens kanaler!

Den här resan gav mig vänner för livet! Personer som var näst intill okända för mig innan vi träffades och som jag idag kan kalla för familj. Under två veckors tid fick vi uppleva samma saker och dela de med varandra. Att se solen gå ner längs med horisonten från stranden. Att äta pizza på öns bästa pizzarestaurang med personer man tycker om för att sedan lägga sig i en solsäng med en kall lemonad och lyssna på havet. De är nog meningen med livet. Tror ni inte de?

De kanske låter klyschigt, men Afrika gav mig en till familj. 

Antony Sastre